Trött


Jag drömmer om ett 7-16 jobb och vara ledig varje helg, men inser att jag förmodligen inte skulle göra någonting rätt innan klockan slår 12:00.
Jag har mellan 5-6 alarm och vill inget hellre än att kasta ut mobilen genom fönstret och dra täcket över huvudet en stund till, detta sker varje eviga morgon och jag kommer förmodligen aldrig lära mig att gå upp i tid.
När jag väl har tagit mig upp ur sägen som man för övrigt ligger som allra bäst i på morgon, börjar mitt inrutade mönster.


1. kissa
2. få en mer eller mindre chock genom att titta mig i spegeln
3. försöka hitta något passade att ha på sig
4. FRUKOST


Helst ska allt innan frukosten ske i total tystnad, jag lovar inte att vara social eller trevlig.
Måste du ha upp mig innan dessa 5 alarm, dra inte av mig täcket. Skulle detta ske bli då inte arg om jag skulle ge dig den där "gå och dö blicken"
Men när klockan slå 12 då vänder de, ibland kan det vända redan runt 11, men då har natten vart bra.
Så nu undrar ja, hur ska min dröm kunna få ett lyckligt slut?

Rätt skönt

Det är rätt skönt att bara få skriva av sig ibland utan att behöva tänka eller fundera på vad man ska skriva.

Jag är inte perfekt, ingen är perfekt. Alla, ja precis alla har sina brister och fel. 

Men att se till sina egna brister och fel är svårt, precis som känslor och att då bland ihop dessa två känslomässiga faktorer blir ibland en stor röra. Man skulle kunna kalla det kaos. 

Jag lite inte på många, det är väldigt väldigt få personer jag verkligen litar på och dessa skulle jag kunna gå genom eld och vatten för.

Jag släpper sällan in människor helhjärtat i mitt liv på både gott och ont. 

Rädslan för att kunna bli sårad är i många gånger alldeles för stor. Jag väljer i stället att backa ett steg eller i värsta fall fly.

Jag har alltid haft sky höga murar som är totalt inbrottssäkra.

Det sägs att man blir klokare med åren och att man förändras som människa. Jag är inte gammal endast 25, alltså har jag hela livet framför mig.

Men jag har gjort stora förändringar med mig själv och jobbat på brister som jag vet skadar mig själv och i värsta fall andra människor.

Jag har inte längre den där sky höga muren, jag väljer inte längre den där enkla vägen att gå.

Jag ser på saker och ting med andra ögon och tar hellre än diskussion, än att lägga mig planlös på marken och bara håller med. 

Jag känner mig hel och är mer än nöjd med mig själv.

Jag kan inte kalla det kaos längre. Jag kan ge äkta kärlek, jag kan känna den. 

Jag har kontroll på mig själv och vet vart jag står.

Men tillit är inget man bara får, det förtjänar man.