Ett, två, tre, ANDAS!
Du, ni, vet mer!
Jag slänger bort nyckeln ett tag, varken vill eller orkar låsa upp.
Inte nu!
Jag vela, det sprack, jag är inte dum!
Allt som heter stress, press och krav kväver mig, jag måste få andas.
Det kan inte vara meningen att tankarna ska rusa iväg på autobahn och jag stå vid vägkanten.
Jag måste få komma ikapp..
Samma hus, samma tankar, jag liftar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar